måndag 31 augusti 2009

B


And I ask myself, would you care at all?

SÅHÄR nära o göra en grej jag egentligen vill göra, men inte "kan". Ibland, då känns allt heelt totalt omöjligt, sen vissa stunder, som när man hör nån speciell låt, så bara, ÅHSHIT, bara jag göra sisådär och sådär så löser allt sig och det blir precis som jag hoppats på. Man kan ju inte annat än försöka, men det skulle kännas hårt om det inte gick som jag ville, så därför är jag inte säker, jag vågar inte. Fega jävel, usch.

Men jobb idag då!!! Fick ju nytt. Kan ju ta allt från början. I torsdes ringde en vi känner mig, fråga om jag hade jobb o så nu, nehejdu sa jag, det har jag inte. Han erbjöd jobb i två veckor from. måndag. Great vafan, assjysst att han ens tänkte på mig där.

Iallafall, jag har nog fått världens slappaste jobb. En maskin som ska fungera som en lunga, jag ska texta några skumgummigrejer man har till patienter som inte kan andas ordentligt. Låt mig inte gå in närmre på det riktigt va. Jag sätter i slangar o väger o mäter osv. Sätter fast skumgummit på lungmaskinen, väntar en halvtimme, mäter av, sätter dit en ny skumgummigrej, väntar en halvtimme osv osv. Fatta ni? Jag har flera timmars dötid. Så ska väl langa med en bok imorgon o sådär.

Nu ska jag sova. POSS.

Punkt slut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar