Lördag

Fredag, eller blir väl lördag när jag langar detta, men ändå. Pallar inte springa ut o sätta igång internet nu bara. Så det kommer imorgon.
Lördag, 20årskalas med släkt o sådär, blir väl nice, MEN, jag kan ju inte dra in på malmöfestivalen fan. Det är ju standard. Nästan lika viktigt som standard-på-fest-bilderna fan. Men ja, det blir bra, helt säkert.

Min kusin skrev sms innan, "hej, kan du fixa johan palms låt, emma-lee, så äru snäll kusinvitamin". Hah, det känns ju sjukt konstigt. Men ja, jag fixade. Hört den satans många gånger på radion osv. Lyssnade på den, men det känns så sjukt töntigt med tanke på att jag träffade brorsan där ett tag för ett bra tag sen, typ.. ett år sen. Den är en sån låt man kan lyssna på för o peppa, ni vet töntpeppa innan utgång eller så. Men sen känns det ännu töntigare o peppa till DEN. Hah.

Aja, weird stuff det där. Inte mycket o hänga i midsommarstången den där så ändå. Fick veta att han träffade en annan tjej samtidigt som mig också. Det är ju bara cp. Snackar man om o se hure kan bli, ses mer o lite sådär på g ändå, då träffar man väl inte andra heller? Hon har nog ingen aning om mig. Har fått veta att han träffa mig, kom med undanflykter till henne och det var antagligen likadant på andra hållet. Haha, hur fan kan man leva ett dubbelliv sådär? Jag hade failat direkt. AAAAAH JAG HÄNGER UT JOHAN PALMS BROR. Hahaha, ehe. Ja, Ö-kändisar blir väl som dom blir?

Skulle va kul o ta upp det med henne, för jag hatar när folk kommer undan med såna här grejer, men samtidigt, känns sjukt lame såhär mer än ett år senare. Nu bryr jag mig inte minsta lilla, men det hade antagligen tagit hårdare då, sådär nära efter.

Folk har gjort så förut, man känner sig så jävla blåst när man får veta. Kan man verkligen gå på det? Hur ovärd är man på en skala? -10 eller nåt. Det suger att man inte duger så dom måste ha fler. Jag har råkat ut för så många as. Folk bara ljuger en rätt upp i ansiktet, jag går på det, det där man hade avtar, man får reda på det, man vill typ strypa honom och sen sig själv. Trött på idioter bara.

Säger man en sak, då ska man väl för fan mena det också? Prata så mycket moral o grejer med mig innan det ens blir något överhuvudtaget, att man inte säger sånt man inte menar och sen att säga jag älskar dig så fort, som efter en vecka, månad eller så, det är weird. För man kan inte älska någon så fort. Sen bara poff, hittar dom en tjej o efter en vecka så står det jag älskar dig överallt. Sjukt lamt att man inte kan stå för det man säger. Eller bara våga säga emot mig när jag säger det jag tycker. Fega jävla mesar.

Jävla fyllegrejer. Är det så lätt att säga för mycket då? Säga mer än vad man egentligen menar? Man tror ju på det. Iallafall jag. Men blond som jag är går jag på det mesta. Tror bra om allt&alla. Går på orden helt enkelt. Men dom stämmer inte. Fast det fattar man inte förrän efter ett bra tag, då känner man sig bara sviken. Ja jag vet fan inte. Pallar inte.

Vart fan finns dom där ärliga, perfekta man kan få? Men jag börjar tvivla på det där som fan. Det finns inte. Inget som heter kärlek vid första ögonkastet. Trogna, vart är dom? Hatar det där. Ja jävlar vad mycket jag tyckte idag då. Men såhär blir det ibland. Jag tänker så mycket bara.

Okej, från Johan Palm till otrohet osv. Fin vändning, jappjapp.

Nu ska jag försöka sova.

Punkt slut.