lördag 12 september 2009

PARDIII


Idag var ju fett värd. Jag är på väg in i ett nytt liv och sådär. Känner det. Lämnar den gamla skiten bakom mig nu. Sätta upp mål. Hur länge den här positiva grejen håller i sig får vi se, men jag mår bra så länge det är såhär.

Har varit på systemet, apoteket, bokhandeln och Konsum med mamma. Hon bara fråga, har du varit tillsammans med någon nu? (Notera att vi aldrig pratar med varandra om speciellt privata saker osv). Jag bara, nej det har jag inte. Hon bara, men är du kär i någon då? Jag bara, eh nej och tänkte vad har nu mormor sagt, hehehe. (Jag berättar nästan allt för mormor istället). Hon bara, men lite? Har du varit? Jag bara, wtf, nej? Hon bara, inte? Sen förklarade hon, hon har varit hos en spåtant. Seriöst, jag tror verkligen på den tanten, fyfan. Hon berättade så himla mycket som hon inte hade kunnat ha en aning om alltså. Din största dotter har varit olyckligt kär men det kommer ordna sig snart. Mamma bara, hade jag inte rätt? Jag bara, hm. Fine ungefär. Aja, sen hade hon sagt massor om pappa. För er som inte vet är han seriöst dum i huvet. Det är så. Han är jävligt elak mot mig hela tiden, favoriserar min lillasyster och sådär. Vi pratar aldrig. Det enda han någonsin säger är saker jag är dålig på, jag gör ingenting och hjälper aldrig till. Det låter som dom flesta kanske, men det är så jävla jobbigt, mamma tycker likadant. Alltid sur på mig. Det går mig på nerverna. Hon spåtanten sa att han var dum mot mig och bara tjatade och klagade på allt jag gjorde, hur jag än beter mig, så jävla rätt och det berodde på att han blivit behandlad likadant när han var liten. Farmor är likadan. Hon favoriserar dom minsta alltid. Pappa var äldst. Samma med oss kusiner. Hon tjatar baaara om Linus, den minsta, hur rolig, bra och duktig han är, alltid alltid. Så ja, jag förstår det. Men det betyder fan inte att jag har rätt i att få sån skit alltid alltid. Så jävla trött på det, men det skulle lösa sig snart och jag skulle få jobb och sådär inom en snar framtid. Han jobbar för mycket också.

Bara att mamma sa sådär, hon visste. Jag behövde inte ens säga något. Hon har märkt att jag varit nere som fan och på sjukt dåligt humör. Hon fattade nu. Jag sa inte mycket, hon vet redan. Jag kan gå vidare nu känner jag. Det var det som behövdes. Jag vet inte varför det känns så bra nu, men det var som ett tecken eller något. Det löser sig. Och idag äre partiii, jag har en bra plan. Tror det kommer gå som jag vill, jag såg något innan som försäkrade sig om en sak iallafall! Och ikväll, hehehehe. JAPPJAPP.

PUSS.

Punkt slut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar