tisdag 28 september 2010

Sleep is just a cousin of death


Klockan tickar. Blåndi hickar. Inte. Heh. Funderar starkt på att dygna. Ligger och dansar i sängen med peppmusik på. Kan funka. Eller så skiter det sig om en timme och jag blir äckligt trött på en gång och måste sova ännu längre än om jag lägger mig nu.

Men igår gick det fan inte. Låg vaken till halv åtta nångång, helt värdelöst. Låg där och bara tittade i väggen, eller snarare tittade i ögonlocken i väggen. Blundade och försökte tänka lite spOontankar, pusskramhejskedhej, men det funkade inte. Enamsovning är inte grejen alltså.

Nu är klockan halv fem. Fint. Or not.

Sådär. Lyssnar på deprimerande musik. Har dock ett leende på läpparna, så det funkar inte. Funkar heller inte som jättesövande, bara lite, lite. Börjar dock kännas lite drygt att vara uppe nu. Så ja, nu ska jag fan sova. Tio i fem, iFail, igen va?

Stay close, don't go.

God fucking natt. Punkt slut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar