Minns

Blåndi goes planketstyle och hookar ett bra minne.

Minns när jag red barbacka på en fet ardennerhäst på 500kg, hoppade av och blev jättetrampad på.

Minns när jag låglåg i en å mitt i Kristianstad och däckade nude på gräset ovanför ån, bredvid cykelstigen med kläderna utspridda lite här&var. (Tur ingen snodde kläderna säger jag.)

Minns på Hultsfred'08 när jag och Angelica körde "Tunnelbanan" runt en lyktstolpe med två killar emellan oss. Vi pussades det fortaste vi kunde runt, runt, runt..

Minns när jag träffade Juden första gången när jag var med Fidde & Adam för att spana in Chemical Vocation m.fl. Blev galna och moshade och kissade lite överallt i Malmö.

Minns när jag och Tåmi rökte flugan när jag hälsade på i Örebro. Festival, vandrarhem, La Gondola och massa fina grejer.

Minns när jag blev såkallat "tvingad" att hångla med killen jag var råkär i efter att vi slutat nian. Hur alla föste bort oss för att vi var så vidrigt blyga båda två och våra långa promenader i total tystnad. Det var lika dåligt som det var underbart. Krossades dock av en jävla diss några veckor senare.

Minns killen med den perfekta looken, den låtsasperfekta insidan, så jävla uppenbart dömt till ingenting redan från början. Hur korkad, blåögd och äckligt förlåtande jag var. Hur jävla blind den såkallat påhittade kärleken är. Hur många gånger jag blivit sårad av en och samma person, allt på grund av mitt egna ickefungerande logiska tänk vad gäller mig själv. Hur många gånger alla predikade om vilket jävla as han var. Hur mycket jag visste det själv, innerst inne. Gång på gång. Hur många gånger jag skrev i min blogg att det var sista gången. Hur mycket det här fortfarande berör mig så enormt att jag blir irriterad bara av att tänka på det. Mig. Honom. Vi. Inte vi. Jävla as. Hur.

Minns något roligare. En lång promenaddag på Kolmården senare, inne i hotellrummet med mina päron och syster. Skorna av. Tolv år och med världens fotsvett. "Vad är det som luktar så äckligt här inne?" När vi kom fram till att det var mina skor skrattade jag ihjäl mig.

Minns när jag träffade Buster och company första gången. Var helt livrädd för dom där låtsasstora hårbollarna som stirrade ut mig för att de inte kände igen mig. Trodde de var halvfarliga, lol.

Minns att jag avslutade nu och inte orkar minnas mer.

Punkt slut.