Back on track. Som det så fint heter.
Haft virus på datorn och inte orkat lämna in sådär direkt heller men när dagarna närmade sig slutet av månaden och räkningar o grejer behövde betalas var jag tvungen o lämna in den och det tog tre dagar sen var den klar, femhundra kroner ville han ha, inte alls farligt.
Det har hänt en hel del sen sist. Jag har gått från superglad till naken och skakandes i min säng, bölandes som en liten småunge i några dagar i rad sådär, men det börjar åtminstone ljusna. Tror jag iallafall, hoppas inte på sånadära återfall man kan få. Får panik av att vara ensam. Då kommer alla jobbiga känslor upp och man vill låta tårarna forsa, men det orkar jag inte så jag biter mest ihop. Rastlös. Tom och grejer. Känns mindre bra, men nu artar det sig.
Har iallafall några planer nu inför lilla framtiden. Nu är flytten på g. STORT g. G <-- sådär stort. Nästa helg äre mer officiellt, men har redan flyttat över lite grejer.
Slutet av maj, då JÄVLAR vet ni fucking vaaaad!!! Då ska jag få se Chemical Vocation IGEN!!! OMFG, fattar ni känslan? NEJ, det gör ni inte, för ni fattar ingenting om det där, mitt kära förhållande till den musiken. Det finns inte. Jag kan inte ens förklara. Det känns så jävla underbart bra bara. Ska upp till Örebruh och hänga lite, lite Tåmi, lite ApJohan och käka på La Gondola såklart. Nån festival där uppe, gratis o grejer. FINT. Måste kolla när Juhan ska lira med Ape Rape Escape med, se hur duktig han äär minsann.
YEAH. Chemical Vocation då som sagt. Och en sak till. JAG HAR PIERCAT MIG!!! Slänger upp en bild eller så tiiiip, hehehe. Fett nöjd y0. Gjorde SÅDÄR pissont så jag såg ljuset för en stund men det gick tillbaka igen, men en nära-döden-upplevelse kan jag skryta om åtminstone. Så nu är jag en tjur, MUUU och har snart en hästsko i näsan.
HM, sen då. Ikväll, ut med Fidde i Kristianstad antagligen. Öla, dansa rumporna av oss och sånt fint. Först till Emma, hämta vin hos Angelica och börja vina. Hoppas han KAAAAN!!! Gah. Men vi får se, men jag hoppas på K-town. IH. Jaja, nu orkar jag inte mer. Egentligen dödar den stan mig för tillfället, men jag hoppas på inget-återseende. Någonsin. För nu har jag verkligen avslutat det, eller well, inte jag, men jag började med det så nu äre det OVER, finito. Totalt tomt. Men jag överlever. Ett år har gått till spillo för min del, helt i onödan, men det ska jag ta igen nu.
NU börjar jag leva for real, PUSS.
Punkt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar