Hate me today

Hej, jag har frisatt lite oxytocin. Det var fint måste jag säga.

Imorgon ska jag jobba. Snart ska jag sova. Bara blogga klart lite om vadå? Ingenting, booring som jag är. Ligger och lyssnar på Blue October, you make me smile och hate me. Dom är awesome, totally awesome. Och jag är inte så glad ändå. Känns utför igen. Som många andra gånger jag känt såhär och haft rätt om känslan. Out, off, borta.

Det känns inge bra, men samtidigt fick jag höra en massa bra. Hur fan ska jag tolka, läsa av. Vad ska jag göra? Alla säger olika, några tycker jag ska va passiv och bara finnas, andra är jättepå mig och vill att jag ska göra något åt det. Men jag är nog mer med dem som vill att jag är passiv, det känns mer rätt nu, när det alltid är jag som blir offpitchad. Kan man ens säga så? Uh. Whatever.

Men varför ska det bara vara jag? Alltid, alltid, alltid äre jag som ska göra't. Jag vill inte längre, inte när det aldrig blir som jag vill. Nej nej nej, jag vill, ja jag vill mer än något annat, men det går inte att vara ensam i det. Så nej, det är inte upp till mig, det är inte mitt sk problem längre. Vill du så gör du, agera. Annars är det som alltid förr och det gillar jag inte. Men what to do. Det krävs som sagt två.

Nu ska jag försöka sova borta allt det här som trycker från alla håll. Godnatt. PUSS.

You make me smile.

Punkt slut.