Seg

Just nu gör jag verkligen allt.
För att slippa känna av allt som var dåligt förut.
Jag har mått bra inåt ett bra tag nu, känner hur allt pressas mot mig nu.
Det är fredag. Det är natt. Alla tankar smyger fram, sakta men säkert.
Jag vill inte ha dom här, inte nu, jag vill inte må sådär igen. Det var verkligen inget att sträva efter.
Samtidigt vill jag få tillbaka det, känna mig urusel och värdelös i mina och andras ögon. Bara för att få känna något. För tillfället känner jag mig bara tom. Inte glad, inte ledsen. Lutar åt ledsenhållet, men inte fan händer något. Jag vill ha känslor, jag vill det nu. Gråta och det där fjantiga brukar trots allt funka. Så man kan känna sig lättare efter, bli glad över att jag inte är ledsen mer, för stunden.

Jag förstår inte. Jag är inte en sån här person. Jag brukar inte känna mig såhär. Vill inte riktigt inse det där, det är över nu. Ingenting finns kvar, hur mycket jag än velat eller vill. Nu finns det inget, ingen. Borta, bara tomt. Jobbig känsla, AHA, en känsla minsann. Nu måste jag köra depplåtar fer sure så det händer något. För det här är värre än att va nere.

Snart ska jag se Micke&Molle också. Brabra.

Punkt slut.