Ni ser mitt skal. Bara. För tillfället finns det inget mer än en mage som gör ont, hår som ser förjävligt ut och ögon som blundar. Inuti existerar inte en söndag som denna. Det har runnit ut. Lyssnar mest på Håkan och mår dåligt. Vet att jag borde försöka fixa det som får min mage att krampa och min hjärna orolig, men jag vågar inte. Det är sjukt. Därför ska jag sova någon timme till, sen tar jag kanske tag i det, hur feg jag än är. För det här är inte värt det, jag måste veta. Helt enkelt, så är det.
Efteråt kommer jag känna mig bortgjord, men det får det vara värt. För som det är nu, så funkar det inte. Jag vill inte att det ska vara som jag tror, som jag får för mig att det är och jag gör allt för att det inte ska vara sant, mina tankar, mina konstiga tankar som flyger iväg, alldeles galna. Snart.
Vad jag bryr mig om
är att höra dig andas
veta att du är nära
förlåt, nu slutar jag
Punkt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar