Gissar på att det ska dröja tre månader till innan jag blir fri från mitt såkallade beroende. Helt ärligt är det exakt som ett sådant, eller fine, jag har aldrig varit drogberoende o grejer men det här känns sjukt. Det går inte att släppa hur mycket jag än vill. Är det släppt ens? Det verkar så. Förstår bara inte hur allt gick till. Känner mig blåst, så jävla lurad. Svikit mig själv pga något jävla skit som kommer tillbaka när jag minst anar det. Alltid, som en ond jävla cirkel. Det värker i mig.
Plågar mig själv med passande musik, högre volym än mina öron tål, texter som dödar inifrån. Det gör ont. Jag tror det måste få göra ont. Eller så har jag helt fel. Jag borde kanske avsluta det på ett ordentligt sätt, ett riktigt jävla sätt, markera avslutet, men jag vågar fan inte. Det tar emot för mycket. Bara rädd att det kommer bli som varje annan gång. Precis likadant, jag kommer sätta på linserna o bli blåögd igen. Blond och blåögd, så jävla blåst jag bara kan bli.
Nu ska jag lyssna på jobbiga texter med fin musik, kanske somna inom en timme inatt, imorgon ska jag jobba och imorgon ska jag hänga med Nisse när jag slutat. Åka någonstans och äta gott, skämma bort oss lite. Det behöver jag känner jag. Tillsammans med henne, det var längesen nu. För längesen.
Godnatt. Jag önskar allt var annorlunda nu.
Punkt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar